Sista natten med gänget
Igår samlades vi på Helens Beauty Center. För att ta avsked av mig. Det var en otroligt fin kväll med mycket skratt och en hel del tårar. Anneli och Calle höll tal för mig. De berättade om mig som person och om minnen vi upplevt tillsammans. Så fint och rörande. Jag hade skrivit ett brev där jag berättade om alla mina tankar och känslor. Från hela mitt hjärta och med all min kärlek. Hur sammanfattar man 9 år av glädje, tårar och drama? Det går inte. Alla dessa fina människor som jobbar på det stället och som jag har haft äran att dela en del av mitt liv med. Efteråt gick vi till Bara och åt en fantastisk middag ihop. Efter det var jag helt utmattad både fysiskt och känslomässigt. Jag klarade helt enkelt inte mer och rymde hem likt askungen innan klockan slog tolv. För att seda gråta en skvätt till. Men jag vet att vi inte skiljs åt utan vi går in i något nytt tillsammans. Det som gör mest ont är att vi inte delar vardagen längre. Jag får inte se dem varje dag. Jag kan till och med tycka att det är sorgligt att vi inte kommer att gräla om vardagliga saker längre, såsom städning och sånt.
Här får ni lite bilder från igår.
Man måste ju piffa till sig lite, så Johanna hjälper Ann-Louise
Calle och Kith
Lucy, sexy as hell
Anna är entusiastisk
Calle hjälper Mona med Håret
Cilla försöker gömma sig för kameran
Mimmi tycker att det är lite dålig volym på Lucy
Anneli håller tal
Jag lyssnar
Och alla andra också
Helen fryser inte när vi tar paus
Jag får en present
När jag ser vad det är så går det inte att hålla sig, då kommer tårarna
En rörd Calle läser upp mitt brev
Allt förvandlades till lipkalas för en stund
Sen fick jag en present till
En bild på alla ifall jag får värre alzaimers än jag redan har
Gänget på väg till Bara
Sen blev vi runda om fötterna och det blev svårt att sikta med kameran
Men roligt hade vi
Jag älskar dig Mimmi
Och dig Calle
Jag älskar er allihop! Tack alla för en minnesvärd kväll!
Med kärlek er Hannele
Jag e mest nyfiken va som va i paketet??? :) Puss
Jag fick en blå morgonrock.
Jag blev så rörd för att det finns en historia bakom det där. Calle äger en urtvättad svart morgonrock. Under dessa år har jag och Calle tjafsat om färgen på denna. Jag säger att den är blå och ha har sagt att jag är ett färgblint helvete. En gång fick jag med mig skärpet till morgonrocken och då blev han helt förtvivlad. Men han löste det galant med att ha sitt pradabälte i midjan istället. Jag har spenderat många frukostar med Calle när han har haft sin morgonrock på sig, under många årstider och många sinnesstämningar.Det är de bästa minnen jag har med Calle.
jag har bara helt fastnat för denna bloggen.. du skriver ärligt å fint... blev helt rörd av "sista natten med gänget" ska bli kul å följa eran resa... Kram
Anonym: Roligt att höra. Klart du ska följa vår resa, tror inte det blir tråkigt iallafall. Kram