Det börjar närma sig
Nu är det knappt tre veckor kvar tills vi öppnar! Både jag och Martin har haft vår beskärda del av sömnlösa nätter. Jag oroar mig. Jag är ingen person som går och oroar mig i vanliga fall. Oftast brukar jag tänka att allting ordnar sig.
Det är det mest sjuka tankar som kommer upp nuförtiden. Man SKA oroa sig för ekonomin och sånt. Eller för att affärsidèn inte får någon genomslagskraft. Nej det rör mig inte i ryggen.
För mig dyker det upp tankar som att jag står där den dagen vi ska öppna och jag har glömt av att göra allt jag ska. Att vi står där utan kläder, utan hårfönar och att jag har glömt av att koppla in telefonen och så vidare. Min kropp är stark och jag orkar mycket hård press fysiskt. Det är tankarna som är jobbigast. Jag gick ut en dag i ösregn, sådant där regn som piskar en rätt i ansiktet och upptäckte inte att det regnade förrän någon hade kommenterat det på facebook. Jag går i mina egna tankar. Det är det som oroar mig. Att jag går i mina egna tankar så mycket att jag ska gå över det där övergångsstället och blir påkörd av en bil. Trillar och slår ut alla mina tänder. Vem behöver droger när man kan bli hög på stress?
Sen finns det dagar som inte alls är så. Istället är allt lätt och det känns som man har startat hundra butiker tidigare i sitt liv. Oavsett vad så är det en spännande och lärorik tid som vi går igenom. Även de dagar som man känner sig minst på jorden.
Bilder från arbetets gång

Undra hur många timmar Martin har stått i lokalen?

Lite väggar behövdes rivas ner

Ut med det gamla köket

Lysrören i taket ser väl mindre kul ut

Dörren där kunderna ska komma in
Fortsättning följer
/ Hannele
Det är det mest sjuka tankar som kommer upp nuförtiden. Man SKA oroa sig för ekonomin och sånt. Eller för att affärsidèn inte får någon genomslagskraft. Nej det rör mig inte i ryggen.
För mig dyker det upp tankar som att jag står där den dagen vi ska öppna och jag har glömt av att göra allt jag ska. Att vi står där utan kläder, utan hårfönar och att jag har glömt av att koppla in telefonen och så vidare. Min kropp är stark och jag orkar mycket hård press fysiskt. Det är tankarna som är jobbigast. Jag gick ut en dag i ösregn, sådant där regn som piskar en rätt i ansiktet och upptäckte inte att det regnade förrän någon hade kommenterat det på facebook. Jag går i mina egna tankar. Det är det som oroar mig. Att jag går i mina egna tankar så mycket att jag ska gå över det där övergångsstället och blir påkörd av en bil. Trillar och slår ut alla mina tänder. Vem behöver droger när man kan bli hög på stress?
Sen finns det dagar som inte alls är så. Istället är allt lätt och det känns som man har startat hundra butiker tidigare i sitt liv. Oavsett vad så är det en spännande och lärorik tid som vi går igenom. Även de dagar som man känner sig minst på jorden.
Bilder från arbetets gång

Undra hur många timmar Martin har stått i lokalen?

Lite väggar behövdes rivas ner

Ut med det gamla köket

Lysrören i taket ser väl mindre kul ut

Dörren där kunderna ska komma in
Fortsättning följer
/ Hannele
Kommentarer
Postat av: Lisbeth
Hej Hannele
Kul att du bloggar, läser att du oroar dig om eran affärs idé, gör inte det, det kommer att gå jätte bra. Tänk positivt, att starta eget är det bästa som finns, mycket jobb.....
Kram
Lisbeth
Postat av: Hannele
Tack Lisbeth!
Trackback