Märklig dag
Igår var en fantastisk dag. Men som sagt, märklig. Dagen började med att Anna Järpfält kom förbi oss på King Love Queen. Hon skulle ta tåget till Oslo 9.30. Hon satt med oss och tog en kaffe. Hon var full av förväntan inför livet. Hon var på väg till Oslo för att börja ett nytt spännande liv. Vi satt där och drack kaffe och var lyckliga för hennes skull.
När hon hade gått, kommer ett blont yrväder förbi (läs Bittan på högskolan) och var helt hysterisk. Hon hade varit ledig en vecka och var på väg till sitt arbete. Hon var helt förtvivlad och ville definitivt inte gå till sitt arbete. Hon skulle definitivt säga upp sig när hon kom fram.
- Nej nu hinner jag inte prata med er, sa hon och gick.
Kort därefter kom det in en annan söt tjej. Hon satte sig i vår soffa och suckade djupt. Hon började nästan gråta och sa att det inte alls kändes bra att visa så mycket känslor. Hon sa att hon ville att hennes kalla och hårda jag skulle komma tillbaka.
Hon hann knappt få någon kaffe innan en annan tjej dök upp. Hon berättade att hon skulle till skolan för att plugga. Hon var på väg, gick men kom kort därefter tillbaka. Nej jag behöver ju inte gå ännu.
När alla hade gått kom den albanska maffian (läs Fazlis familj). Efter en kort stund hör jag Fazlis mamma gapa och skrika i köket. Jag tänker att ja ja så är det när utlänningar pratar. Det låter som att dom är arga. Kort därefter ser jag Fazlis pappa och DÅ förstår jag på hans ansiktsuttryck att hon ÄR förbannad.
I samma veva kommer Calle och Bambi in. NU vill jag fika med dig, säger han. Vi går ut i solen utanför salongen och tar en kaffe. Vi är inte själva länge innan det har samlats en skara människor runt oss. Fazli har hämtat lunch. Det ringer i hans telefon och god damn i hagen vad han skriker, gapar och pratar albanska.
Fazli lugnar ner sig och alla andra också. Aldrig kul när en liten söt kille förvandlas till ett monster.
Vad har hänt med alla människor idag? tänker jag.
Alla människor i ett virr varr med sina känslor. Det här skulle kunna vara ett bra manus till en ny tv-serie.
PUSS OCH KRAM Hoppas ni får en skön dag! /Hannele
När hon hade gått, kommer ett blont yrväder förbi (läs Bittan på högskolan) och var helt hysterisk. Hon hade varit ledig en vecka och var på väg till sitt arbete. Hon var helt förtvivlad och ville definitivt inte gå till sitt arbete. Hon skulle definitivt säga upp sig när hon kom fram.
- Nej nu hinner jag inte prata med er, sa hon och gick.
Kort därefter kom det in en annan söt tjej. Hon satte sig i vår soffa och suckade djupt. Hon började nästan gråta och sa att det inte alls kändes bra att visa så mycket känslor. Hon sa att hon ville att hennes kalla och hårda jag skulle komma tillbaka.
Hon hann knappt få någon kaffe innan en annan tjej dök upp. Hon berättade att hon skulle till skolan för att plugga. Hon var på väg, gick men kom kort därefter tillbaka. Nej jag behöver ju inte gå ännu.
När alla hade gått kom den albanska maffian (läs Fazlis familj). Efter en kort stund hör jag Fazlis mamma gapa och skrika i köket. Jag tänker att ja ja så är det när utlänningar pratar. Det låter som att dom är arga. Kort därefter ser jag Fazlis pappa och DÅ förstår jag på hans ansiktsuttryck att hon ÄR förbannad.
I samma veva kommer Calle och Bambi in. NU vill jag fika med dig, säger han. Vi går ut i solen utanför salongen och tar en kaffe. Vi är inte själva länge innan det har samlats en skara människor runt oss. Fazli har hämtat lunch. Det ringer i hans telefon och god damn i hagen vad han skriker, gapar och pratar albanska.
Fazli lugnar ner sig och alla andra också. Aldrig kul när en liten söt kille förvandlas till ett monster.
Vad har hänt med alla människor idag? tänker jag.
Alla människor i ett virr varr med sina känslor. Det här skulle kunna vara ett bra manus till en ny tv-serie.
PUSS OCH KRAM Hoppas ni får en skön dag! /Hannele
Kommentarer
Postat av: fazli the King
jag skulle aldrig förvandlas till ett monster, jag som är som en fluffi kannin. snäll, blyg, ödmjuk.
puss o kram
Postat av: Jenny
gud vad jag känner mig lååångt borta!:(
Postat av: Hannele
Jenny vet du vad vi saknar dig! Det är inte detsamma utan dig! Jag hör av mig i veckan så får du lite uppdatering! Puss gumman
Trackback
